Afghanistan – problem för bloggar?


[column width=”49%” padding=”2%”]
Idag skriver tidningarna om den avlösning som startat sin resa till Afghanistan för att på ort och ställe – ja, göra vadå? Att undertecknad har en hel bunt med åsikter och funderingar om verksamheten vet alla som läser denna sida, men nu kommer även en annan aspekt påverka, jag inser att risken är påtaglig för att många anhöriga till dem som reser kommer att läsa vad jag skriver. Jag länkar till de tidningar som skriver om saken, och idag så kommer massor av föräldrar, släkt, vänner, flick- och pojkvänner läsa tidningarnas rapportering och i en del fall – även vad bloggarna skriver.

DN: ”30-årige Daniel är en inte helt vanlig fågel i en svensk utlandsmission. Han har ingen tidigare erfarenhet från militär utlandstjänst men har andra kvalifikationer som är mer ovanliga, som studier i katastrofmedicin och en akademisk examen i kris- och konflikthantering… …–?I ett läge där amerikanerna trycker talibanerna norrut från de södra provinserna kommer incidenterna hos oss inte som någon överraskning. Det blir som en påminnelse om ett skarpt läge. –?Men de anhöriga blir naturligtvis oroliga. Själv har han föräldrar i Falun och flickvän i Stockholm.”

Efter att ha läst vad media rapporterar så hade jag en redan färdigskriven ingress i huvudet, en inledning av dessa rader som var ett resultat av den oro jag känner inför att ungefär femhundra nya soldater ska resa. De första meningarna var tämligen självklara men jag valde att inte beskriva min oro så drastiskt som jag från början tänkt. Soldaten som intervjuas i Dagens Nyheter berättar själv att hans anhöriga naturligtvis oroar sig, och bland dessa även en flickvän i Stockholm. Han talar om att han inte har skrivit något testamente men säger sig ha funderat på något som heter Livsarkivet, ett ställe där anhöriga kan få reda på hur man vill ha det om man skadas svårt eller dödas.

För mig blir det helt absurt. Afghanistan leds av en president som inte blivit vald till president beroende på valfusk. Så eftersom nyvalet ställdes in utsågs han till president i alla fall. Av vem kan man givetvis undra. Men det är den mannen som begärt av FN att man ska skicka trupp till Afghanistan, något som han gjorde på uppdrag av George W Bush som hade startat Kriget mot Terrorismen. FN svarade med att

[/column]
[column width=”49%” padding=”0″]afghanistan
skicka NATO, USA:s egen krigsallians, en allians som egentligen startades för att hjälpa USA mot Sovjetunionen.

De svenska soldater som nu reser till landet kommer att stå under amerikanskt befäl i något som inte kan beskrivas med andra ord än – ockupationsstyrkorna. I Sverige får vi höra att lokalbefolkningen är glad för att soldaterna kommer dit och skapar lugn och ordning. De gånger röster hörs även hit till Sverige så kallar afghanerna soldaterna för – ockupanter. Hade lokalbefolkningen varit så positiv som man försöker göra gällande så hade definitivt inte Stridsfordon 90 behövts i landet.

Nu börjar alltfler ledarsidor ifrågasätta det svenska engagemanget i denna USA-styrda ockupation, och i takt med att allmänheten ständigt blir mer och mer ifrågasättande så kan vi kanske börja hoppas på en gradvis avveckling av det svenska deltagandet i kriget. Vi får hoppas att Daniel och resten av hans kamrater kommer hem hela och rena och att detta blir den sista kontingenten svenska soldater som ska delta i kriget. Men visst skulle soldaterna tjäna på att deras närmaste frågade politikerna varför deras nära och kära ska riskera sina liv för att USA själva inte klarar av att kuva landet.

intressant Andra om: , , , , , , , dn123 svd12 ex1 ab123 t
[/column]


9 svar till “Afghanistan – problem för bloggar?”

  1. Jag förstår att det kan vara ett problem om man funderar på hur många av soldaterna som kommer hem levande. Men det är knappast bloggarnas ansvar, det är väl ändå regeringens?

  2. Daniel är en av de som vill åka för att strida för vad han ser som ”rättvisa” och ”frihet”. Andra stridanden åker till Somalia och påstår samma sak. Då hängs de ut som extremister i Expressen och SvD.

    Sanningen är att alla soldater är potentiella mördare och därmed en sorts extremister. Oavsett om de vill åka och strida för sin tro i Afghanistan eller Somalia. Ingen av dem har där att göra.

    • Håller med dig Hampus. De behöver inte ens strida, bara de är där överhuvudtaget så hängs de ut fullständigt av de svenska tidningarna.

  3. Det som stör mig ytterligare är, att när de där nötterna kommer tillbaka så ska vi bekosta psykisk vård åt dem i många år efteråt. Dessutom kommer en del av dem vara risker både för den egna familjen och annan omgivning utöver den förhöjda risken för självmord.

  4. På något sätt går det inte in i skallen på många, alltför många, att soldater från Sverige reser till Afghanistan för att strida tillsammans med USA. För det är ett faktum! Istället påstår man att de enbart är ute på fredsbevarande uppdrag. Hur kluvet får det bli?
    Afghanerna ser då ingen skillnad på svenskar och ockupanten USA! Därav de märkliga situationerna, då svenskarna upplevs som
    fiende och risken för att bli dödad blir uppenbar.
    Vi måste omgående ut ur Afghanistan!

  5. ”på uppdrag av George Bush” Har man glömt det? Låt oss inte glömma att dessa oerhörda vansinniga krigsmassaker i både Afghanistan och Irak var på uppdrag av en halvgalen maktstyrd förrvirrad liten man som beordrade allt ständigt leende. Det påminner mig om bilder från andra världskriget av leende nazister. Happy killers! Arvet efter denne man är tungt för världen. Om man någon gång vill lära av misstag finns chansen nu.
    Afghanistan lär bestå av 80 % analfabeter. Många av dessa icke läskunniga lärs upp till poliser och soldater och en stor del av dem smiter sedan över till andra läget. Inte av fundamentalistisk övertygelse utan för att den andra sidan erbjuder bättre mat och kläder. Om Sverige skippade sin militära inblandning och istället lade pengarna i de projekt som lär folk att läsa (om det finns) och ser till att poliser blir bättre betalda (pengar finns i detta område från alla håll men de hamnar i fel fickor) så kan vi börja snacka om att bevara fred.
    Milirärer kan aldrig bli fredssoldater.

    • Eller varför inte börja fredsforska för omväxlings skull, för det finns ingen längre som talar om fred. T.o.m Svenska Fred stöder insatserna i Afghanistan! Fy farao!!!
      Man tar för givet att det ligger i människans natur att kriga, så därför tycker man att det inget finns att göra för att ändra på det förhållandet.
      Det är bara upprustning som gäller och att skicka soldater än hit och än dit på en massa s.k” fredsuppdrag”, som inte har ett uns med begreppe fred att göra.
      Men som tidigare sagts, det är vapenindustrin (och energindustrin i sin jakt på oljemonopol) som styr världen – och USA har i decennier bara startar än det ena än det andra kriget i olika länder och blandar sig i saker som dom egentligen inte har med att göra.
      Samtliga trupper borde lämna Afghanistan nu, genast – och låta parterna göra upp inbördes!

  6. Svenska Freds slutade vara en fredsförening på 90-talet när den krigiska ordföranden Magnus Jiborn krävde att få gå ut i medier och förespråka bombningar av Serbien. Folk i styrelsen satt och grät, så upprörda var de. Svenska Freds blev i detta sammanhang en säkerhetspolitisk förening som slutade ha fred på agendan. Jiborn har senare belönats av bombhögern, till vilken han själv räknas, och fått ett glassigt jobb på Sydsvenskan.

    Den nuvarande ordföranden är inget undantag. Hur senare kunna göra karriär om man gått mot de politiska partiernas och de borgerliga mediernas önskemål? Svenska Freds är således ingen fredsförening längre. Vill man gå med i en sådan är bättre alternativ Kristna Freds eller Kvinnor för Fred. Oavsett om man är man eller ateist.