Alla är inte partiledarämnen, och Sahlin säger enligt DN att många tittar bakåt just nu, men då bör hon nog vara helt klar över att det inte är till Sahlins tid som S-ledare de blickar, kanske inte ens Göran Perssons. Blickas det bakåt så är det väl närmast Olof Palme det handlar om. Att partiet valde Sahlin till partiordförande är det enskilt största misstag som S-kollektivet gjort, i vart fall under 2000-talet.

DN: ”Det har gått drygt ett halvår sedan Mona Sahlin meddelade att hon lämnar posten som partiledare för Socialdemokraterna. Sedan dess har hon inte gett några större intervjuer och säger att det känns lite konstigt och ovant när hon nu tar emot DN i det rum som hon disponerar på Socialdemokraternas riksdagskansli. Hon är noga med att intervjun inte ska handla om hennes efterträdare eller vilken politisk väg de bör välja, och hon undviker att peka ut vilka personer som var drivande i att kräva hennes avgång.”

Hon säger att intervjun inte ska handla om hennes efterträdare, likafullt är det Sahlins bitterhet över att partiet nu valt Håkan Juholt som fyller tidningarnas spalter, och just utifrån den intervju som DN har gjort med henne. Hon ondgör sig över Juholt och passar på att försvara Bodström som gav sig på Juholt i den bok som felaktigt kommit att beskrivas som Bodströms memoarer version II.

Mona Sahlin är fullständigt på det klara med hur intervjun kommer att tolkas, och att den kommer att nagelfaras som någon sorts kremlologi. Men innan man fäster alltför stort avseende vid Sahlins yttranden så tycker jag att det är angeläget att särskilt påpeka att det är en ratad partiledares röst vi hör. Jag påstår inte att Håkan Juholt är en bra efterträdare, om det vet jag ingenting. Men jag tillåter mig själv att ha uppfattningen att det är tur för Socialdemokraterna att Sahlin inte längre representerar partiet.

Dessutom tycker jag att det är märkligt att hon, som avsagt sig både partiledarskap och sin plats i Riksdagen, ändå ska ha sitt tjänsterum kvar, och det dessutom hyresfritt och utan att betala för vare sig telefon, porto eller vaktmästartjänster. Uppenbarligen så bidrar fortfarande skattebetalarna till hennes omkostnader, i vart fall till kostnaderna för centralt placerade kontorslokaler.

Dessutom har hon mage att lägga sig i partiets nuvarande politik, hon kritiserar Juholt för hans uttalande om Libyeninsatsen, och eftersom hon är f.d. partiledare så borde hon tänka sig för. Men hon är pro-USA, och det har hon alltid varit, det passar antagligen Dagens Nyheter bra att hon uttalar sig som om hon vore en bombliberal.

Sahlin/DN: ”- Vill FN att vi ska komma med båtar i stället för flyg så tar vi ställning till det men det måste vara FN:s beslut. Vi ska göra det som FN vill att vi ska göra eller också så säger vi att vi inte alls ska vara med. Jag tycker att det vore hemskt om det blir så att vi socialdemokrater hamnar utanför detta stora viktiga. Jag utgår från att det inte händer.”

Att Mona Sahlin har svårt att acceptera att hon inte är partiordförande i Socialdemokraterna förstår jag, samtidigt får det ett stänk av tragik över sig när hon kombinerar bitterheten över att vara bortvald med försök att ändå påverka den socialdemokratiska politiken. Det är möjligt att det är mänskligt, men det är samtidigt mycket otaktiskt. Det är klart att det måste kännas svårt att vara uppväxt inom ett parti för att sedan bli bortstött, men det är bra att hon kommer ut som den borgare hon är i Dagens Nyheter, det förstärker faktiskt det faktum att sossar som blickar bakåt hoppar över hennes egen period som partiordförande.

it Andra om: Mona Sahlin, Juholt, Bodström, Libyen, Socialdemokraterna, Politik dn12 ab123 ex12 svd Läs gärna: annarkia 1 2 sputchi humanlabrat rödab goodbadgirl k&å 1 zaramis