Igår utsågs Sveriges nya regering, en del saker överraskade men det flesta ändringarna gjorde det inte. Vi kan konstatera att högerpartierna vann valet och att de fick med sig ett fascistiskt parti in i landets riksdag. Vad exakt det kommer att innebära är svårt att sia om idag, men den rörelse som det kommer resultera i kommer inte att gå åt vänsterhållet.
Reinfeldt påstod i sin bok att svenskarna är mentalt handi-
kappade, det skulle visa sig att han hade rätt. Nu har höger-
partierna vunnit valet, mycket tack vare det massiva stöd som de har haft från media. En av orsakerna till att de haft detta stöd är givetvis att media ägs och styrs av näringslivet, det faktum att journalister i riksmedia tillhör de som gynnats av högerpolitiken försvårade givetvis för oppositionen, något som det kommer göra även framgent.
Nu kan vi förstås anta att oppositionen relativt snabbt kommer återhämta sig i opinions-
undersökningarna, men det finns samtidigt rejäla faromoment. Ett av dessa är givetvis Mona Sahlin. Om inte hon försvinner som socialdemokratisk ordförande relativt snabbt så riskerar ett eventuellt nyval att praktiskt taget utplåna (S). En annan faktor som är mycket oroande är att betonggrenen inom Vänsterpartiet har manövrerat undan för den omedelbara faran för att partiledningen skulle ommöbleras som ett resultat av en extrainsatt partikongress.
Det förhåller sig nämligen så att stockholmsgrenen av partiet förespråkar extrakongress medans en del av de andra mer betongliknande partistyrelsemedlemmarna kämpar emot, och betonggrenen tycks ha vunnit. Det betyder flera saker enligt min uppfattning. Det första är att det rödgröna samarbetet fortsätter på samma sätt som nu, det är förstås ett sätt att fullborda katastrofen så näringslivets representanter ler antagligen så att mungiporna möter varandra i nacken.
Att man talar om en betongfraktion inom Vänsterpartiet var från början något som man hade stulit från socialdemokratin. Det var de som stod för betongen inom svensk politik, men idag har det smittat ner även Vänsterpartiet. De av partiets medlemmar som fortfarande kallar sig Marxister vid högtidliga tillfällen är på väg mot historiens glömska. Nu är det koalitioner och allianser som styr, fortsatt EU-medlemskap med soldaterna kvar i Afghanistan.
Att många av väljarna tar sin tillflykt till borgerliga partier är inget att undra över. Hälften av LO-medlemmarna röstade borgerligt i valet, varav sexton procent på moderaterna, sex procent röstade på ett fascistiskt parti. Det säger en hel del om den politiska utvecklingen i Sverige, en utveckling som de allra flesta egentligen inte vill ha.
Idag kan vi betrakta Sverige som ett av offren för högerpolitiken, ett land där nyliberalismen definitivt håller på att ta över. Att man kallar det ledande partiet för landets enda arbetarparti visar bara på hur man redan infört en sorts semantisk fascism. Det är inte befolkningen i landet som bestämmer över hur de ska tolka ords innebörd, det är grabbarna i Rosenbad som gör det. Och vi andra då, vad har vi att sätta emot? En socialdemokrati vars bäst föredatum har gått ut för länge sedan, eller en vänster som kämpar med näbbar och klor för att dess ledning inte ska ifrågasättas?
it Vänsterpartiet, Ideologi, Kongress, Kurs, Rödgrön, Koalition, Allians, Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Politik, Val 2010 ab123 svd1 dn12 ex12 Läs också: annarkia, k&å, pamflett, lasse, hampus, kaj, björn, fredrich, rödam, jonas & zaramis
28 svar till “Vänsterns sorti påbörjad”
Köp mitt röstkort på tradera.
Ett beg. röstkort?
Oanvänt i mint kondition, men väl utgånget.
Bra skrivet! Det här med en betongvänster inom V är extremt oroande. För mig är en självklar del av en vänsterståndpunkt ett kritiskt tänkande, ett ständigt ifrågasättande av alla analyser, framförallt de som på något sätt kan sägas komma ”uppifrån”. En poltisk rörelse måste bygga på sina medlemmar, inte på sin ledning. Det är medlemmarnas uppgift att kritiskt granska dagordningen inom rörelsen. Precis som du gör här på bloggen Jinge. Det är inte partiets uppgift att dela ut direktiv utifrån någon sorts bättre vetande – det är dess uppgift agera utifrån sin medlemsbas. Allt annat är dömt att misslyckas i längden. Som ny medlem på marxistisk grund är det med detta förhållningssätt jag går in i partiet.
Nog nu Jinge!
Om bara vänstern kan lämna sin defensiva inställning och börja diskutera politik kan vi nog se framtiden an med tillförsikt.
Socialdemokratins framtid ger jag inte mycket för, men det beror ju inte på att socialismen på något sätt skulle vara uträknad. Sossarna är det femte allianspartiet, det som inte fick plats, och få kommer att sörja Göran Perssons och Monas Sahlins parti.
Vad som behövs nu är engagemang och POLITISK analys, bortom ekonomism och plånbokstjafs. Socialismen är framtiden och det skall bevisas genom en klok och principfast politik. Till detta behövs ett självständigt Vänsterparti, fri från bindningar till S och MP men villigt till samarbete med fan själv när det behövs.
Tjatet om extrakongress så fort man tappat några tiondelar i val blir jag bara trött av. Kongresser är ett bra diskussionsforum, men bara för dem som är där. Risken för onödigt syndabocksjagande med efterföljande offerriter och splittring är däremot uppenbar.
Satsa hellre på en bred politisk diskussion i hela vänstern. Vad är målen, vilket samhälle vill vi ha och hur kommer vi dit?
Satsa hellre på en bred politisk diskussion i hela vänstern. Vad är målen, vilket samhälle vill vi ha och hur kommer vi dit?
Du menar att det är det partiledningen har gjort de senaste åren? Eller ska vi verka för att få en partiledning som gör det?
Vad som skett inom partiet vet jag ingenting om. Jag är nybliven medlem.
Däremot ser jag ingen garanti för att diskussionen kommer igång bara för att man byter ut några ledande huvuden.
Nej det är sant, men det bör ju vara en kombination av självkritik samtidigt med att man ska börja fundera på visionerna. Diskussionen måste börja någon gång och något slags kommission räcker inte för att få igång diskussionerna på basplanet. För att det ska ske måste man föra ut frågan till lokala föreningar, vad gjorde vi för fel, och hur ska vi göra till nästa gång..
Sedan måste man fråga medlemmarna om man verkligen vill samverka med de två andra partierna, risken är ju att vi på det sättet går mot ett tvåpartisystem. Läser man i tidningarna vad ledande företrädare har sagt så finns det inget direkt som talar för att man ifrågasätter den rödgröna koalitionen.
En marxistisk linje vore kanske då att gå med i MP för att driva det partiet åt vänster… :-)
Beträffande det röd-gröna kletet har jag hört andra signaler. Men vad vet jag…
Klart är att en avveckling måste ske med förnuft, annars skadar den alla inblandade.
Sedan kan man ju fundera över vad svaret på en medlemsenkät innan valrörelsen om det röd-gröna samarbetet blivit. Minns du vad du själv tyckte?
Jag minns. Först blev jag förbannad för att MP & S körde ett eget race, sedan halkade V in i samarbetet och samma vecka började jag oroa mig för vad som komma skulle, nu kom precis det.
Jaså, socialismen är framtiden? I länder med bara socialistiska enhetspartier har folken kastat alltid kastat ut dem, när det blev fria val. Märkligt, förstår folk inte sitt eget bästa…?
Nej, om det är något folket inte förstår, så är det sitt eget bästa. Det är bara att läsa historia, och för all del titta på vår samtid.
Enligt SVTs ”VALU” så röstade 67% av LO ansluna rödgrönt och 26% på alliansen, fast du räknar kanske miljöpartiet som ett borgeligt parti?
Själv röstade jag mot alliansregeringen snarare än för något inspirerande alternativ och det behövs naturligtvis nåt mer för att locka de 1,1 miljonerna som inte röstade till att rösta på S eller V. De borgeliga kärnväljarna röstar ju alltid så nästan alla de 1,1 miljonerna är ju potentiells S och V väljare.
”Det säger en hel del om den politiska utvecklingen i Sverige, en utveckling som de allra flesta egentligen inte vill ha. ”
Varför byta block om man egentligen inte vill ha det? Det där hänger inte ihop!
Att S tappar och att vänstern står och stampar är ingen annas än deras eget fel. Bryt ihop och kom igen. Sluta skyll på andra och var självkritisk. Analysera. Fråga människor varför de röstade som de gjorde. Om ”plånbokspolitiken” inte är viktig för en före detta rödgrön väljare så måste det ju finnas annat som man anser att man mislyckats med och som man anser Alliansen har lyckats med, eller? Man missnöjesröstar ju inte på ett annat parti som man egentligen inte alls stödjer, eller hur?
Att M kallar sig det ny Arbetarpartiet är väl inte värre än att Sossarna lånade uttrycket ”Folkhemmet” från högerpolitikern Rudolf Kjellén? Det är väl ingen i Alliansen som bölar för det så som vänstern bölar för Arbetarpartiet.
Hela begreppet känns förlegat i mina öronen oavsett vem som använder det. Man kanske skulle komma med ett nytt begrepp? Solidaritetspartiet t.ex.
Att skylla de rödgrönas valförlust på ”högerstyrd media” och näringslivet håller inte. Borgerliga tidningar har alltid funnits, näringslivet har alltid stöttat Moderaterna. Men Socialdemokraterna har dominerat svensk politik under historiskt lång tid ändå. Bristerna måste de rödgröna hitta hos sig själva.
”Att skylla de rödgrönas valförlust på ”högerstyrd media” och näringslivet håller inte.”
Att ni nyliberaler inte tycker att något av rödgrönas resonemang håller är knappast en nyhet. Möjligen minns du inte de forskningsrapporter som handlade om hur media behandlade nyheter om t.ex. Mona Sahlin under sluttampen av valet, men jag tror att det mer handlar om att du inte vill minnas.
Visst har de rödgröna själva del i att det gick dåligt, men ska man vinna en valkampanj när man har Expressen, Aftonbladet, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet emot sig varenda dag så blir det givetvis svårt.
Jag utgår ifrån att du inte är okunnig hur media påverkar folk, om plötsligt alla tidningar talar om ”BRÖSTPUMP” så beror det antagligen på att man inte får tala om sådana, det kan i alla fall bli slutsatsen om man ser till hur en del mediekonsumenter reagerade.
När Expressen, ”för tydlighetens skull” gör en stor genomgång av Tobleroneaffären där man oxo tar upp alla felparkeringar och betalningsanmärkningar, så blir budskapet fulländat. Någon slarvmaja duger inte att vara statsminister….
”Ty om orsaken till de rödgrönas förlust är media och näringslivet, vad är då lösningen?”
Revolution? :-)
Nej, men jag tror att vänstern, om man i vänstern inkluderar även de rödgröna, måste ha en egen rikstidning. LO har schabblat bort den de ägde, så du och andra nyliberaler kan nog sova lugnt ett tag till, men på sikt så måste högerns faktiska mediemonopol brytas. Miljöpartiet är visserligen borgare men ändock lite mer progressiva än de värsta nyliberalerna så…
Hans Engnell har helt rätt.
Och våga inte kalla mig för nyliberal :-)
Pfft…
Jag är så trött på det här pratet från vänsterfolk om att högern kontrollerar media och att enbart detta faktum (som inte ens är sant) är orsak till allt elände inklusive valförlust och nageltrång. Vakna upp och inse fakta – s-mp-v förlorade valet helt på egna meriter.
Om nu ”högern” kontrollerar allt media, varför blev det då exempelvis sånt spektakel kring själva valet, där episka krigsrubriker som exempelvis ”VALRYSAREN” och ”TALMANSRÖRAN” har förekommit i överflöd?
Hade det inte legat i ”högerns” intresse att helt enkelt lyfta luren till berörda chefredaktörer och säga åt dem att lägga locket på? Valet var ju faktiskt i verkligheten inte alls någon rysare eller ett enda dugg jämnt. s-mp-v förlorade med bred marginal till allianspartierna, och en minoritetsregering, ens en med ett pajasparti som tredje part, är sannerligen inget nytt inom svensk politik. Och därför borde det ligga i regeringens intresse att strypa diskussionerna i sin linda.
Nej, svaret på min retoriska fråga är givetvis att det inte FINNS någon högermaffia som toppstyr media och bestämmer vad svenska folket får se, höra och läsa. Verkligheten är tvärtom att åtminstone tre fjärdedelar av den svenska journalistkåren är rödmärkt, något som framgår tydligt nästan vilken av våra större tidningar man än väljer att bläddra i. Men det finns uppenbarligen ett intresse hos nämnda kår att odla en helt annan myt.
Att de rödgröna fick mycket negativ press inför valet beror inte på något annat än att deras ”laguppställning” var svag, politiken otydlig, löftena vaga och mest bestående av ”vi lovar tusen miljoner mer än ni kan säga”, ”de andra är dumma och omänskliga” och ”det är synd om de här tre specialframtagna offren för sjukförsäkringens elände och det är DERAS FEL” osv osv.
Konstellationen saknade med andra ord totalt trovärdighet och svenska folket talade också mycket tydligt om för de rödgröna att de inte visade upp ett pålitligt regeringsalternativ. Därför fick de inte heller folkets förtroende.
Ännu ett långt nonsens inlägg som försöker få någon stackare att tro att media domineras av vänsteråsikter. Patetiskt är bara förnamnet på Benny L:s inlägg.
Det är glasklart att Alliansen i detta val favoriserades kraftigt i media och att deras agenda, den att inte tala sakpolitik utan istället person, genomfördes konsekvent rakt igenom i den till 90% av högern ägda media. Det är också glasklart att bland rikstäckande mediers samhälls-, politik- och ekonomijournalister är majoriteten höger och det är deras genomslag som betyder något, inte lantisjournalisten, inte veckotidningsjournalisten eller sportjournalisten, ja alla de helt utan inflytande som ingår i det patetiska underlag som Benny L et al. kommer dragandes med.
Det fattar alla som inte har en dragning åt tro, vidskepelse eller den patetiska mytbildningscentralen Timbro.
Jag må vara en stackare eller ej, det var inte ”min” sida som förlorade valet så jag känner inte att det är särskilt synd om mig!
Och beträffande nonsensinlägg, tja… jag har lite svårt att finna substansen i ditt eget inlägg om jag ska vara ärlig. Det enda som står ”glasklart” för mig är att maken till sämre förlorare än vänsterns anhängare har jag sällan sett.
Valförlusten 2006 verkade komma som en blixt från klar himmel, vänstern stod chockade som ett rådjur fångat i en bilstrålkastare och undrade vad som hände. Nu, 2010, händer exakt samma sak. Det är dags för er att börja inse att Sverige äntligen har börjat vrida sig ur det socialistiska järngrepp som har hållit landet i strypgrepp större delen av efterkrigstiden.
(s) har äntligen börjat bli ett parti som andra, ett parti som ska värderas baserat på sin politik och sina ledare och inte baserat på missförståndet att det genom någon slags märklig naturlag skulle vara det enda regeringsdugliga alternativet. Och gör man den värderingen faller (s) en bra bit ifrån mållinjen – socialdemokratin av idag har inte förstått att det enbart är genom egen förändring man kan följa med i det moderna samhället med de förnyelser som det kontinuerligt genomgår.
(mp) gör ett bra val. De lider svårt av att vara låsta i gammal unken blockpolitik, och inget annat än prestige och brist på flexibilitet och vilja att utveckla ett modernt samhälle (hos ett parti som på papperet borde kunna vara det mest framstegsvänliga av alla!) hindrar dem från att göra det rätta och hjälpa alliansen föra landet framåt. (mp) behöver sluta hata bilismen och den asfaltburna infrastrukturen och skaffa sig ett mer pragmatiskt och verklighetstillvänt synsätt på hur miljöförändring ska göras.
(v) ska vi bara inte tala om. Trafikolyckan Ohly går inte att ha i möblerade rum. Jag förstår att det måste ha varit med stor vånda som Mona kände sig tvingad att gå i koalition med kommunisterna. En mer politiskt opålitlig samling människor går nog inte att hitta, i alla fall inte tills pajaspartiet (sd) dök upp på spelplanen.
Man brukar rita upp det politiska landskapet som ett streck där man placerar in partier från vänster till höger. Jag brukar föredra att rita en cirkel och placera ut partierna på den istället. Gör man så så inser man att skillnaden mellan (v) och (sd) faktiskt inte är så förbaskat stor som antagligen bägge partierna skulle önska. Det är lätt att distansera sig från sina motståndare på ett endimensionellt politiskt landskap, men så ser ju faktiskt inte världen ut.
Ännu ett långt dravelinlägg med hemsnickrade analyser, där cirkelritande är Bennys metod till sanning och bort från ”endimensionellt politiskt landskap”. Det enda Benny kommer fram till är ju gamla endimensionella högerfloskler, floskler som tjatats till leda.
Jag förstår också att Benny inte klarar av att se substansen i det jag skrev. Kommer man som Benny dragandes med mytbildningscentralen Timbros ”media är vänsterdominerat” och tycker sig se substans i den myten, är det förstås givet att man varken ser eller förstår problematiken. Det var därför jag skrev ”Det fattar alla som inte har en dragning åt tro, vidskepelse eller den patetiska mytbildningscentralen Timbro.
Jag må vara en betongsocialist eller ej, men i likhet med Marita Ulvskog redan 1976 ser också jag varje borgerlig valseger som ett slags statskupp, låt vara i demokratiska former. Så även fast jag såg att det var på gång och fast jag såg stora brister i de rödgröna partiernas politik, kom valresultatet som en chock.
Jag respekterar dig och andra borgerligt tänkande människor, men jag kan för mitt liv inte förstå er. Eller att ni är så många.
Är LO-kollektivet arbetare? Javisst är det så. Men är det lika självklart att LO-kollektivet överlag är sossar, vänsterpartister eller kommunister? Nej, det är det inte och har det aldrig aldrig varit. LO-kollektivets medlemmar har alltid rösta på allt från höger till vänster, liksom övriga befolkning alltid har gjort och gör. Redan på gamla högerns tid och innan Holmberg körde högern fram arbetare i sin valpropaganda för att synas som ett parti för arbetarna också.
Det skulle inte förvåna mig om mer än hälften av dem som röstade på vp inte är arbetare från LO-kollektivet utan är tjänstemän, intellektuella, bättre bemedlade osv. Det skulle ej förvåna mig om 1/4 av kd,s väljare är arbetare från LO-kollektivet och att få av deras väljare är från överklassen.
Dessutom är det så att det som kunde vara arbetare i förrgår är i dag entreprenör och ägare av sin maskin, redskap eller annan utrustning eftersom storföretagen inte vill stå för dyra investeringar, ägande och ansvar. Det låter heller en tidigare anställd bli ”självägande” och ta alla smällar. Det är möjligt att många av dessa entreprenörer är sossar och vänsterpartister sedan långt innan de blev egenföretagare.
Under 50-talet, då många skp,are svartlistades och inte fick några jobb så var det inte ovanligt att de som var kreativa och hade ork startade egna företag som fönsterputsarfirmor, kiosker, livsmedelsaffärer och annat.
Men vänsterns arbetarromantik har alltid gått ut på att en arbetare är en i blåställ i en unken lokal som väntar efter att någon ska leda dem till frigörelse.
Men är det lika självklart att LO-kollektivet överlag är sossar, vänsterpartister eller kommunister? Nej, det är det inte och har det aldrig aldrig varit.
LO-kollektivet har traditionellt röstat på SAP och V. M har aldrig varit så stora som de är nu inom LO.
Om c och fp tidigare var större än m i LO-kollektivet. I dag är ju c och fp bleka skuggor av vad de var och det bör ju också märkas i LO-kollektivet.